Fast nej. Vem vet vad jag gör om 10 år? En Era är enligt den geologiska tidsskalan några miljoner år. Och det enda från mig som lever så länge kanske är det här blogginlägget. Men jag kommer iallfall bli så gammal att jag kommer skrocka högt för mina barnbarn att; “På den tiden, då, då hade vi facebook”.
Jag är 23 år gammal. Jag har gått Digitala Medier på Hyper Island i Stockholm. Jag har svettats, lödat, surat, fattat noll, inset, gjort om, gjort rätt, sovit i en beanbag, strulat, åkt till finland, börjat twittra, slutat twittra, börjat blogga, slutat blogga, haft prestationsångest, blivit kaxig, fått en praktikplats och två praktikplatser, gjort reklam, dissat reklam, klippt casefilm, vunnit en penna i Oneshow, åkt till NY, målat en graffitivägg i Berlin och ja just, jag har fått ett jobb.
Med vackra ärr i själen, och luft i mina lungor! börjar jag på måndag som Digital AD på Le Bureau! Mamma är så stolt, pappa glad över att slippa ge mig veckopeng och jag, jag älskar redan mitt nya jobb.
Efter att ha spenderat 6 månader som praktikant, först på Le Bureau och sedan Forsman & Bodenfors, känner jag mig egentligen inte alls redo att börja jobba. Men som sagt:”If it doesn’t scare me it’s not interesting enough”. Jag träffade min första kund idag. Jag var väl blodröd i ansiktet varann minut, nervös, säger jag rätt grejer? Vad förväntas jag säga? Men sen märkte jag att kunden gillade mig. YES! jag har fått tilbaka förmågan att charma folk. Hello old friend, where have you been. Så på fredag eller måndag skriver jag på mitt anställningsavtal, som jag är mycket nöjd över, och funderar redan över vilken dator jag skall köpa på byråns räkning. Mac eller PC? just kidding.
